Det fanns en tid på världen då Kungshamns IF var klubben i alla så kallade kändisars hjärtan, utan att dom egentligen hade en aning om KIF:s förehavande. Visst var det en bit in på 70-talet, då källarmästare Lorentsson på Charlie´s initierade supporterklubben "KIFFARNA". Alltnog gick han omkring och sålde medlemskort å 10 kronor stycket utan att tala om vad korten gällde och vad man fick för dom.
- Du ska sälja, sa källarmästarn och pekade på mig.
- Visst, sa jag. Om du säger det så.
Och så tog jag med mig ett block och sålde för brinnade livet, i min vanliga arbetsmiljö. Kom sig alltså att KIF till sina fans kunde räkna Hyland, Hegerfors, Oldsberg, Belfrage, idrottsstjärnor och skådisar av skilda slag. Det gick bra. En tia var ju inte så mycket. Vad som retar mig nu är att vi inte hade tålamod att fortsätta år efter år och kanske lägga in någon liten premiedragning med en hummerklo eller lite räk. Tänk vilken mäktig organisation vi hade haft i dag och vilket drag kring klubben! Eller delade vi ut premier? Jag minns inte. Jag tror att Bengt Sköld är mannen som vet och kanske har han medlemslistan kvar. Men det verkliga storkapet på kändisfronten var Ellert Samuelsson nära att göra. Alla har förstås hört historien, men kanske någon junior ställer sig frågande. Så här var det.
Ett gäng från Kungshamn med Ellert i spetsen åkte till Manchester för att titta på fotboll. Man blir litet törstig av så mycket tittande så Ellert och kompani sökte upp någon slags bar på hotellet. Det var i själva verket en festvåning och där möttes herrarna av en smokingklädd "indier" som var hur gentil som helst och bjöd på sprattelvatten. Ellert, som var den mest slängde i engelska tog kommandot och fick fram att indiern var mycket fotbollsintresserad. Ellert ville vara gentil tillbaka och smyckade indiern med Kungshamns klubbmärke och utlovade frikostigt fri entré på Kungshamnsvallen och några bägare gin och tonic om indiern ville komma.
Väl hemkommen berättade han om sin nya bekantskap för Carla och dottern Britta och dom ville förstås veta mer.
- Je fick hanses kort, sa Ellert, och drog fram indierns visitkort, där man kunde läsa OMAR SHARIF. Carla och Britta som är litet mer hemma i den internationella kändisvärlden fullkomligt dånade när de upptäckte att Ellert druckit grogg med en av världens mest kända skådisar.
Nu skall det erkännas att vi omedelbart la upp ett program för att knyta Omar närmare till klubben i form av ett vansinnigt insmickrande brev. Det är dessvärre än idag obesvarat, men det kunde ha berott på att KIF ramlade ur några serier i tät följd.
Men Kungshamns IF behöver egentligen inte några världskändisar. För mig som har haft klubben i mitt hjärta sedan tidigt 70-tal räcker det med att kliva in på Kungshamnsvallen och se de gamla, trogna på plats. Sme'n, Karl-Axel Karlsson, domaren, som blåste av en match mellan KIF och TV-laget när jag var fri med Åsberg eller om det var Tommy Karlsson och skulle göra ett vackert mål. Sme'n, som var KIF:s störste kändis i fotbollskretsar av anno dazumal för sina obligatoriska, kryddade inlägg på SFF:s årsmöten. Ellert Samuelsson, en legend, som skapade Sveriges bästa Kungshamn och som har en hustru som gör världens bästa makrillbullar. Den klurige Rune Karlsson, domare han också, GlassRagnar Gunnarsson, Stig Tånges farsa som aldrig missar en match och alla dessa Lorentssons. Och Lars-Åke Hansson och... och... och. Jag kan inte räkna upp alla. Det är en speciell lyckokänsla att kliva in på Kungshamnsvallen och köpa några resultatlotter som oftast lockar med resultaten 9-7, 6-8 och 5-5. Men okay, man kan ju köpa konserver också istället för att vinna dom. Nej, en afton på Kungshamnsvallen är för en bortskämd vanegäst på världens stora fotbollsarenor som att komma tillbaka till fotbollens ursprung. Det känns gott. Men inga fler 0-8-matcher om jag får be. Det räcker att jag har 08 som riktnummer den tid på året då jag inte får träffa gubbarna på Vallen.

Lars-GunnarBjörklund