KUNGSHAMNSVALLEN

Kungshamnsvallen av idag, 105 x 65 meter stor, med en tre meter bred och 350 meter lång löparbana omkring. Gräsmatta, sittplatsläktare under tak, moderna omklädningsrum och eget klubbhus. Mycket har onekligen hänt sedan den vårdag 1922 då den först togs i bruk.

Arbetet med Kungshamnsvallen
har börjat. Massor av sten måste bort. I huset i bakgrunden hade man omklädningsrum, kiosk, biljettförsäljning till dansbanan m.m

Och mycket hade hänt redan innan den där söndagen 1922 då den första matchen spelades mot gästande Lysekils Fotbollsförening. Det fotbollsintresse som mynnade ut i att Gravarne IF bildades togs på allvar även av de styrande i samhället. I stadsplanen för Gravarne-Bäckeviks municipalsamhälle avsattes ett område på "intäkten Hög-Edsten" till idrottsplats. Den nybildade idrottsföreningen gick i maj 1921 in med en begäran till municipalfullmäktige att få disponera området, vilket bifölls. Delar av markområdet hade tidigare lösts in från privata ägare.
Föreningens medlemmar tog sig verket an med att iordningställa den blivande idrottsplatsen. Man försökte att få arbetet utfört som statligt reservarbete, och ingick därför till Södra Sveriges Statsarbeten med en begäran, tillsammans med ritningar och kostnadsförslag. Begäran avslogs med motiveringen att kommunen, så vitt man kunde se, inte hade några arbetslösa. Arbetet fortsatte i alla fall på frivillighetens väg. Intresset var stort, och det kunde vara upp till hundratalet ungdomar som om kvällarna rullade sten och grävde diken. En fantastisk
uppslutning, Gravarne-Bäckevik hade i alla fall bara drygt 1.600 invånare och Tången cirka 600 vid den tiden. Förbättringarna fortskred kontinuerligt och finansierades i stor utsträckning genom att man anordnade fester och dans på föreningens dansbana. Planen hade en ganska kraftig lutning, som skulle rättas till, och så fanns det en stor sten, "Döe sten", som måste bort.

Utanför Vallen
en träningskväll
för pojklagen.
En av de få kvarvarande veteranerna från den tiden, 88-årige (1994) Alf Karlsson, A-lagsspelare och tillsyningsman för idrottsplatsen, minns mycket väl hur han sprängde sönder den stora stenen, och såg till att stenbumlingarna kom bort. Som tillsyningsman såg han till att planen linjerades, och att målnäten sattes upp. Dessa togs nämligen bort mellan varje match. Materialet var inte lika hållbart som dagens nylonnät. Ytterligare ett steg uppåt tog man 1932 då Kungshamnsvallen inhägnades med ett plank. 1933 byggdes den ut till 100x58 meter. Svenska Fotbollsförbundet och Riksidrottsförbundet bidrog med tillsammans 1.300 kronor för att täcka kostnaderna. Det nya planket, som betalats med 2.477 kronor av föreningens hopsamlade medel, blåste dessvärre ner i en orkanartad storm samma år. Nästan hela inhägnaden blev förstörd och fick byggas upp igen. Senare beströks planket med en blandning av linolja och sillolja. Den senare en gåva av fabrikör Verner Sanne. Det skyddade planket löste dock tydligen inte bekymret med gratistittare. Åtminstone om man läser mellan raderna i tre på varandra följande styrelseprotokoll frän början av 1934. I alla tre finner man samma punkt där det står, att styrelsen beslutat förhöra sig hos landsfiskal Ljunggren om möjligheten att fridlysa bergen runt idrottsplatsen. Vad som föranledde besluten, eller vad de ledde till, framgår dock inte. 1935 påbörjades arbetet med att modernisera Kungshamnsvallen. I slutet av detta år beslutade municipalfullmäktige, att förvaltningen av idrottsplatsen, som idrottsföreningen dittills haft hand om, nu skulle skötas av en av fullmäktige tillsatt kommitté. Frågan debatterades på KIFs årsmöte som beslutade överklaga fullmäktiges beslut och därefter med acklamation omvalde föreningens egen idrottsplatskommitté. Ärendet bollades tydligen fram och tillbaka under ett antal år. 1940 då föreningen på grund av kriget hade svårt med rekryteringen till såväl fotbollsslag som förtroendeuppdrag valdes endast huvudstyrelse. Alla kommittéer och sektioner försvann, så också idrottsplatskommittén. De följande åren blev inte lättare och 1943 övertog municipalsamhället förvaltningen och tillsatte en idrottsplatsstyrelse. Sedan 1992 är det dock åter idrottsföreningens bekymmer att stå för drift och underhåll. De arbeten som påbörjades 1935 resulterade i stort sett i dagens idrottsplats. Visserligen har den utvecklats och försetts med bl.a. utbyggd sittplatsläktare under tak, moderna omklädningsrum och en grön och fin gräsmatta, för att inte tala om klubbhuset alldeles intill. Men i stort sett är det samma idrottsplats som den 27 juni 1937 invigdes av landshövding Malte Jacobsson. Cirka 2.000 personer betalade inträde för att få se högtidligheten och ytterligare 500 följde invigningen från "Snikens Kulle".
Landshövding Malte Jacobsson inviger
Kungshamnsvallen 1937.
Programmet omfattade fotboll,gymnastikuppvisning och allmän idrott. KIF mötte norska Kongstens IF.
Gästerna vann med 2-1. I allmän idrott deltog bland andra Torsten Larsson, Ödeborg, som satte nytt distriktsrekord i diskus med 44,99 meter.

KIF:s lag i vita tröjor från vänster: Sisten Ramn,
Sigurd Hahne, Gösta Robertsson, Osvald Bäcksson,
Kjell Kristiansson-Sjöman, Henry Bäcksson,
John Pihl, Åke Brodén, ragnar Robertsson,
John Hellner, Alvar Kling.

 
Och vad allt har den inte varit med om under alla år? Faktiskt ganska mycket, från boxningsgalor till kosackridning. Det senare hände i början av trettiotalet då en trupp kosacker besökte Gravarne. Deras hästar inkvarterades i en bod intill Bäckevikstorget, och bara det var spännande för dåtidens småpojkar, som än i dag minns kosackernas framfart på Kungshamnsvallen. Uppvisningen då kosackerna slängde sig på och av hästryggen och till och med hoppade genom en ring av eld skulle varit vardagsmat för dagens ungdom, som blivit van vid vida större bedrifter
via TV. Men då, i början av trettiotalet, var det en sensation som etsade sig fast i minnet. Boxningsmatchen ägde rum i mitten på sextiotalet mellan Floyd Patterson och hans bror Ray. Promotorn Edwin Ahlqvist hyrde Kungshamnsvallen för en uppvisningsmatch, och en boxningsring med numrerade sittplatser runt omkring iordningställdes. Ville man sitta vid ringside kostade det naturligtvis. Publiken strömmade till. De flesta för att se Floyd men en del också för att höra sångaren Per Grundén, som fungerade som publikuppvärmare vid galan. De sistnämnda fick verkligen valuta för pengarna. Floyd och hans vänner lät vänta på sig. De hade kört vilse och hamnat i Lysekil varifrån de ringde för att få en närmare vägbeskrivning till Kungshamn. Men Per Grundén var på plats, och han sjöng och han sjöng. Publiken fick höra hans samlade repertoar innan boxarna äntligen uppenbarade sig. Men främst är det naturligtvis fotbollen som dominerat. Det har gått upp och ner för lagen, stjärnor har tänts och släckts, spelare och tränare kommit och gått. Men Kungshamnsvallen ligger där den ligger. Nu som då Idrottsföreningens fasta punkt.