Viktor Olsson är född i Kungshamn den 28 augusti 1907. Förutom de nämnda A-lagsmatcherna och uppdraget i UK var han medlem av
fotbollssektionen åren 1934-1938 och 1947 samt medlem av sektionen för allmän idrott 1934-1935.
Gravarne IF har hemmamatch. Mitt i första halvlek kliver en mansperson in på planen, och matchen måste blåsas av. Det är markägaren som myndigt förklarar att så länge planhyran inte är betald blir det ingen mer fotboll. Nu är goda råd dyra, men spelarna lyckas med förenade krafter skrapa ihop den begärda summan och spelet kan fortsätta. Viktor Olsson, Kungshamn, berättar minnen från fotbollens trevande start på Förålbackarna i Gravarne. Föreningen hette då Gravarne IF, och Viktor som den gången var en idrottsintresserad ung man berättar om entusiasterna Karl Fagerberg, Gustav (i Bäcken) Svensson och många fler. Själv kom han så småningom att spela några matcher i A-laget, och att bl.a. vara medlem av UK. Men på Förålbackarna var jag bara åskådare, säjer Viktor, som nu hunnit bli 87 år (1994), och fortfarande är lika idrottsintresserad. Den provisoriska planen var gropig och backig, och i en match mellan Berfendal och hemmalaget gick det inte bättre än att Karl Fagerberg fick en spark på nyckelbenet så att det small av. Tala om högt spel. Det fanns varken klubbdräkter eller annan utrustning, och den berömda läderkulan måste ibland pumpas upp under pågående match. De gästande lagen var i huvudsak Lysekils FF, Lysekilskamraterna och Berfendal. Lysekilsspelarna kom med båt till Gravarne, men hur Berfendalslaget tog sig hit minns inte Viktor. Kanske gjorde de som Gravarnepojkarna när de skulle återgälda visiten. Fast tvärtom. Spelarna från Gravarne åkte båt till Åby, och därifrån med höskrinda till Berfendal. Vid färder till mer närliggande orter, som Hunnebostrand, cyklade man. Alla hade dock inte egen cykel utan fick nöja sig med ramen på kompisens. Hur som helst så tog sig gästerna till Förålbackarna dit de oftast anlände med unikaboxen under armen. Så ställde man ifrån sig den på en berghäll, lade kavajen och i bästa fall kepsen bredvid, och så var man klar för match. Viktors fru, Britta, inflikar att hon som ung flicka, tillsammans med sin pappa brukade följa matcherna samtidigt som de plockade blåbär i markerna runt omkring. - Smögen låg före Gravarne när det gällde fotboll, fortsätter Viktor. Där hade de pojkar som studerade i Göteborg, och som hade med sig kunskaper hem även i fotboll. Deras plan var väl inte så mycket bättre än vår, men i sänkan i Parken hade de fördel av en brant bergvägg, som reste sig rakt ovanför. Smögenspelarna utnyttjade denna genom att spela bollen mot berget och få en passning tillbaka. Gravarne blev dock först med en riktig idrottsplats, och 1927 slogs de två föreningarna samman. 1930 blev Smögen egen förening igen. 1930 var förresten det år då B-laget vann Orustserien. Det var första seriesegern i KIF:s historia, och motståndare var lag från bl.a. Lysekil och Grundsund.
- Ja, slutar Viktor, det fanns många fotbollsintresserade pojkar som byggde upp KIF Det var som sagt Karl Fagerberg, Gustav Svensson, Anders och Olle Virasson, David och Viktor Kristiansson och många, många fler. Och KIF av idag bär ju syn för sägen. Arvet har förvaltats väl.
Klicka för större bild