Henrik Johansson återtog kommandot i skytteligan och
hemförde därmed ovannämnda skyttepris för gott innan han lämnade klubben för division
1-spel i IFK Uddevalla.
Trots degraderingen var det inga dystra miner i föreningen utan man tog sig an division
4-spelet 1992 med friskt mod. Serien hemfördes i överlägsen stil med målskillnaden 80-12 och 16 poäng till närmaste lag. Seriefinal spelades under förhösten borta mot Grebbestad och Paul Amandusson, som orsakat stor oreda i de flesta försvar tidigare i serien, hade klang och jubelföreställning. Paul svarade för fyra mål och en assist. Matchen slutade 6-2 till KIF.
Under sommaren 1992 anordnades en TV-lagsmatch mot KIF:s gamla storheter. Det hela blev en formidabel succé med över 3.000 åskådare. Förmodligen den största publiken sedan början på 1960-talet. Även 1993 lyckades det bra för
A-laget och tränaren Bengt Johansson tackade för sig med en fin fjärdeplacering i division
3. Paul Amandusson tog sin andra inteckning i det nyuppsatta vandringspriset för bästa skytt.
Jubileumsåret 1994 (KIF-75-År) hälsade vi en ny tränare välkommen, Ronny Fredriksson, med förflutet i bland annat Mellerud och IFK
Strömstad.
Ronny stannade hos oss i 2 år vilket medförde två 8:e placeringar i
serien samt ett DM tecken
1995 där vi besegrade Lysekils FF i finalen med 3-1. Under sommaren
hade vi nöjet att hälsa Watford från England välkomna till
Kungshamnsvallen. Det blev en lyckad tillställning där A-laget gjorde
mycket bra ifrån sig och gick till halvtidsvila med ledning 1-0. Även
i andra halvlek hölls spelet väl uppe och det hedervärda
slutresultatet skrevs till 1-1.
Även Juniorlaget hade under året något av ett
mellanår. Lagledare/tränare inledningsvis var Mikael Blomster och
senare övertogs rollen av Rolf Kristiansson. Individuellt lyckades det
bättre för flera av juniorlagspelarna än vad det gjorde för laget
som helhet. Nämnas kan bl. annat Johan Sandahl och Linus Hellgren som
båda tog steget in i A-lagstruppen.
Inför säsongen 1996 hade det skett en del förändringar i
spelartruppen. Några av de spelare som kom från klubbar utanför
Sotenäset hade lämnat föreningen och truppen bestod i huvudsak av
spelare bosatta i kommunen. Nye tränaren, Lars Hansson, satte sin
prägel på spelet och som helhet kan man nog konstatera att laget
försökte prestera ett mer positivt och publikvänligt spel än under
de föregående åren. Sportsligt sett blev dock utdelningen inte så
lysande. Laget låg i princip under hela säsongen och krigade om
placeringarna kring nedflyttningsstrecket och slutplaceringen närmast
under strecket innebar nedflyttning till division 4. Åtta av
seriematcherna slutade oavgjort vilket visar att man trots allt höll en
klass som inte var stort sämre än de lag som klarade kontraktet.
Juniorlaget kvalade till juniorallsvenskan, men föll mot
IFK Uddevalla med 2-1.
Inför serien 1997 laddade laget upp på sedvanligt sätt med träningsmatcher samt ett lyckat träningsläger i Holland. Truppen bestod i huvudsak av spelare bosatta i kommunen. Tränaren,
Lars Hansson, fick se en försäsong som, om än lite blandad, gav upphov till en försiktig optimism.
KIF tillhörde inte någon av förhandsfavoriterna i serien men i takt med att seriematcherna klarades av stod det snart klart att KIF hade bespetsat sig på en snabb retur till div 3. Vid sommaruppehållet leddes serien stort och alla matcher hade vunnits förutom en som spelats oavgjort Under sommaren började diskussioner om utlåning av seriens skyttekung, Paul Amandusson, till Allsvenska "Panos Ljungskile". Paul tränade med PLSK under deras sommarläger och fick prova på att hoppa in i slutet av en träningsmatch mot Helsingborg. Efter 10 minuter sprang Paul sig fri på sitt karakteristiska sätt och satte bollen i nät. PLSK och KIF kom överens om utlåning av Paul under 10 matcher på
hösten. Eftersom Paul hade svarat för 17 av de 34 mål som tillverkats av KIF i serien under våromgången och spelet i höstinledningen gick knackigt med bara 4 poäng i de fyra första matcherna fanns det en viss oro för hur det skulle gå när Paul försvann till Allsvenskan i mitten av Augusti. Det visade sig dock att laget klarade sig bra även i fortsättningen och även om höstomgången inte var lika framgångsrik som våren kunde seriesegern bärgas med
1 poängs marginal före tvåan IF Viken. Även i DM gick föreningen ut som segrare av tävlingen. På vägen fram till final plockades skalper som IK Oddevold (div 1) och IFK Uddevalla (div 2).
I finalen, som spelades mot ett heroiskt kämpande Gilleby IF (div 5) på Rimnersvallen, satt det dock hårt åt men efter förlängning och
straffar stod KIF som distriktsmästare med resultatet 6-4. I Cupen åkte
laget ut i andra omgången efter 1-7 hemma mot ett mycket bra Lundby IF. I skarven mellan 96 och 97 deltog A-laget i BFF:s inomhusserie för herrlag där man ställde upp med ett mycket ungt lag. Laget placerade sig i det inledande gruppspelet i Sotenäs
idrottshall som tvåa i sin grupp och kvalificerade sig därmed för fortsatt spel. I andra omgången blev det sedan stopp sedan man i gruppspelet
vunnit en och förlorat två matcher.
A-lag damer: För första gången på flera år deltog föreningen med ett seniorlag på
Damsidan. Laget spelade i div 5 Södra och vann serien överlägset med 9 poäng före närmaste lag. På 12 seriematcher
producerades 59 mål och släpptes endast 16 vilket ger ett avrundat snitt på 5 -
1
per match. Laget deltog också i slutet av året i kval till SM-slutspel för damer inomhus 1998. Man
lyckades kvalificera sig till distriktsfinal och mötte där de tre div 3 lagen Rössö, Gilleby och
Oddevold. Det första laget besegrades medan man förlorade knappt mot de båda andra.
U-laget: Laget spelade som tidigare i Reservlagserie Elit och placerade sig
mitt i tabellen. Hela 57 olika spelare användes i de vänskaps- och seriematcher som spelades vilket förmodligen
är
nära ett rekord i sig. Många unga spelare från juniorleden och strax däröver deltog i matcherna
och laget leddes av juniorlagstränare och biträdande seniortränaren Lars-Åke Larsson.
Juniorlaget: Laget gjorde bra ifrån sig i DM där man åkte ut i semifinal borta mot blivande
distriktsmästarna IK Oddevold med 0 - 2. Även i seriespelet blev det bra resultat och laget
gick till A-slutspel där man belade en 5:e plats. I kvalet till juniorallsvenskan 1998 placerade
sig KIF på 4:e plats bland 6 deltagande lag.
Tränare/Lagledare, för laget var Lars-Åke Larsson och Hasse Johansson.
P-35: Även 1997 ställde föreningen ett Old-boyslag på
fötter. Lagledare var Kent Javette.
Träning: Under ledning av tränaren Lars Hansson och biträdande tränare Lars-Åke Larsson bedrevs träning under det gångna året. Flitigast att deltaga var Magnus Nilsson och Torbjörn Nyberg med 87 tillfällen. Träningstruppen på seniorsidan bestod av 27 personer. För Juniorerna anordnades särskild träning huvudsakligen ledd av Lars-Åke Larsson På senhösten gick Lars-Åke över till att i par med
Lars ägna sig åt seniorerna och en ny juniortränare engagerades,
Michael Svensson från Hamburgsund.
Inför återkomsten till division 3 hade laget
fått ett antal mycket intressanta förstärkningar. Henrik Johansson
var tillbaka i moderklubben efter ett antal år i de högre
serierna,
Fredrik Börjesson, med meriter från spel i Allsvenskan med Oddevold,
och Richard Maisa, vass målskytt från Hunnebo, var två andra mycket
intressanta namn i en skara på totalt 6 nykomlingar. Resultaten på
försäsongen lovade gott inför seriestarten så det var med gott
självförtroende som laget tog sig an nypremiären i division 3.
De inledande matcherna bjöd på bra spel men gav en mager
poängutdelning. Efter fem omgångar hade man bara fått ihop 2 poäng
men sedan började det lossna. Av de följande 7 matcherna vanns 6 och
strax efter sommaren såg serieläget riktigt lovande ut. Allmänt
började diskussionerna mer gälla möjligheterna att haka på toppen
än risken för att ramla ur. Tyvärr låste sig spelet nu igen och
resten av hösten blev en kamp för att åtminstone klara en kvalplats
för att på så sätt få möjlighet att förnya kontraktet. Inför
sista omgången med hemmamöte mot serieledande Skärhamn var läget
enormt tillspetsat både i toppen och i botten av serien. Tre lag hade
chans till serieseger och lika många fightades om kval eller förnyat
kontrakt. Kungshamn gjorde en mycket bra match på hemmaplan och
lyckades vinna matchen med 2-1 efter avgörande på en mycket vacker
frispark av Henrik Johansson i matchens sista självande sekunder.
Motståndarna Skärhamn kammade trots förlusten hem seriesegern och KIF
gick till återkval. Hade resultatet blivit oavgjort hade laget åkt ur
serien.
Juniorlaget gjorde bra ifrån sig i DM där man, liksom
föregående år, åkte ut i semifinal borta mot IK Oddevold med 2 – 7
efter att ha haft 2 – 2 i halvtid. Även i seriespelet blev det bra
resultat och laget gick till A-slutspel där man belade en 3:e plats. I
kvalet till juniorallsvenskan 1999 hade man däremot motigare och
lyckades endast få med sig en poäng på fem matcher.
För andra året i rad deltog föreningen med ett seniorlag på Damsidan.
Laget som vann sin serie i fjol spelade 1998 i div 4 och lyckades
belägga en fjärde plats. Det var dock stora problem under året att
hålla uppe intresset bland tjejerna och Lennart och Hasse fick slita
hårt för att få ihop ett slagkraftigt lag. Detta problem är relativt
generellt över landet och inför kommande säsong är det många
föreningar i distriktet som inte klarar av att ställa något
seniordamlag på fötter. Detta gäller tyvärr även vår förening.
Vi skall försöka uppdatera 1999
och framåt så fort vi kan.
Glenn
Lorentzon
Kungshamns IF |
